Dolda arbetsuppgifter behöver komma upp i ljuset

Metaforen för syrgasmask kan tolkas på flera sätt men för oss audionomer tror jag att huvudfokus ligger på möjligheten att fokusera på varje individ och dess unika problem i lugn och ro. För att uppnå detta krävs inte bara ett professionellt förhållningssätt, det krävs även att villkoren i det dagliga arbetet ger oss rätt förutsättningar att agera utifrån kraven. Om inte rätt tid avsätts till rätt saker kommer vi att behöva springa extra snabbt och kanske till och med missa själva poängen med varför vi är på arbetet, det vill säga att ge varje individ rätt till god vård och omsorg.

Svårigheten med att få matematiken att stämma i vardagspusslet är det många som kan vittna om. För den som lever tillsammans i en familj, kan det ofta bero på att alla i hemmet inte bidrar lika mycket eller att alla inte förstår vad som gör att städning, tvättning, och annat som på ett magiskt sätt bara sker. Det utförs kort och gott dolda arbetsuppgifter - inte sällan av kvinnor. Vore det helt ologiskt att tänka sig att samma problematik återkommer i kvinnodominerande yrken? Administrera telefonsamtal, sortera hjälpmedelslager, felsöka inskickade hörapparater, agera jour trots att ingen tid är avsatt, hjälpa patienter som "bara dyker upp", beställa varor och annan administration etc. Listan kan göra lång. Vissa mottagningar har förmånen att ha administratörer som sköter detta eller åtminstone få tid i schemat att hantera kringarbete. Men det finns också de mottagningar som behöver göra sådant här arbete mellan patienterna, i egenskap av dolda arbetsuppgifter. Patientfri tid kan vara ett andrum för att strukturera upp och planera patientbesöken samt utveckla kompetensen genom att förkovra sig i ny audiologisk vetenskap. Ska den tiden verkligen läggas på arbetsuppgifter som någon annan yrkesgrupp kan sköta lika bra? Vore det inte mer effektivt att renodla yrkesrollen?

Finns inte tiden avsatt i schemat för oförutsedda, eller förutsägbara händelser eller annat extraarbete, då skapar vi tid, men till vilken kostnad och på vems bekostnad? Effektivitet betyder inte att springa snabbare utan att skala bort och strukturera upp arbetet och arbeta smartare för att planeringen ska hålla. Givetvis finns det en maximal belastning där optimal effekt kan nås. Det är populära tankesätt hos arbetsgivare. Men det finns också en sluttande kurva efter detta tak, där effektiviteten minskas trots att alla springer snabbare. Om det finns en balans för när maximal kapacitet för arbetstagaren möter maximalt god vård och omsorg, bör dessa kurvor mötas och synkroniseras.Det tror vi både arbetsgivare och arbetstagare är överens om. Det gynnar alla att vi slopar de dolda arbetsuppgifterna. Annars kommer de som söker sig till oss aldrig att få bästa möjliga hjälp.

Vi skulle vilja uppmana alla audionommedlemmar att tänka ett extra varv på om just du utför sysslor bara för att täppa igen luckor och hål för att få verksamheten på fötter. Utför du sysslor som inte finns i varken schema eller yrkesbeskrivning men som på något oförklarligt sätt ska klämmas in mellan patienter och journalhantering och allt annat som utgör grunden för det kliniska arbetet? Kommer din arbetsgivare med lösningen att det är ditt ansvar att lösa problemet genom att göra avkall på något annat? När du gör avkall på god vård och omsorg tror vi det är dags att istället be arbetsgivaren om mer resurser. Kanske kan mycket av det dolda arbetet skötas genom att anställa administrativ personal? Om tiden inte finns avsatt kommer det innebära avkall på något annat, i värsta fall patientsäkerheten och din egen psykosociala hälsa. Det är inte du som ska springa snabbare utan din arbetsgivare som får ge dig rätt tid för rätt arbetsuppgifter, det vill säga ge dig de rätta förutsättningarna att leverera god vård och omsorg. Annars kommer ingen att få användning för syrgasmasken.