Christer Eriksson har arbetat som lots i 15 år.
Tema jobbonärer: Lotsen går i pension fem år tidigare
För lotsen Christer Eriksson blir det pension från 60. Jobbet är för tufft för att han ska orka längre utan att hälsan påverkas.
NÄR CHRISTER ERIKSSON började som lots för femton år sedan tyckte han att de äldre kollegorna var lite gnälliga. De pratade ofta om den tuffa, oregelbundna arbetstiden och hur nattarbetet tog på dem.
– Jaja, tänkte jag, det är väl bara att köra på. Men nu när jag själv är nära 60 förstår jag dem. Och jag håller med. Nätterna är jobbiga. Man måste förbereda sig mer och återhämtningen tar längre tid.
Han bor i Kristinehamn och jobbar på Vänern, och där är nattpassen oftast längre än för dem som lotsar vid kusten. Om han kliver på vid 22.00 är inte passet slut förrän nio, ibland tio, timmar senare.
– Två, tre sådana uppdrag på raken så är man rätt stukad efteråt.
Det är framför allt för hälsans skull som Christer Eriksson väljer att sluta jobba nu när han fyller 60. Enligt kollektivavtalet, LOTSARB, har lotsar rätt att göra det, eftersom oregelbunden arbetstid ger ett utökat behov av vila. Han vill vara en pigg och glad pensionär så länge som möjligt, säger han, med möjlighet att njuta av fritiden.
– Jag ser en otäck trend i samhället, med brist på personal och problem att rekrytera, vilket leder till att de som är kvar får jobba allt längre upp i åldrarna.
Det är svårt att säga nej, när yrket är ens kall. Visst kommer det att bli ett ekonomiskt avbräck, konstaterar han. Han har därför förberett sig på pensioneringen, mentalt, men också ekonomiskt. Gjort de investeringar som
han inte kommer att kunna göra senare, i hemmet och fritidsintressen. Att fortsätta jobba under dispositionsavtalet är otänkbart efter 60, konstaterar Christer Eriksson. Däremot hade han kanske kunnat tänka sig att arbeta deltid i någon form. Som lots går det dock inte. Antingen tar man sin
lotspension och lämnar vid 60, eller så måste man omförhandla avtalet med arbetsgivaren, och då är det inte säkert att man ens får en lotstjänst överhuvudtaget.
Det är synd att Sjöfartsverket inte är intresserat av att finna en bättre lösning, säger han.
– Det är en massa erfarenhet och kompetens som nu bara försvinner vid 60, samtidigt som de har svårt att fylla på med ny arbetskraft.●
Christer Eriksson
● Ålder: 59 år.
● Bor: Kristinehamn.
● Familj: Fru och två vuxna barn.
● Utbildning: Högskola, Sjökapten.
● Arbete: Lots i Sjöfartsverket i 15 år.
TEXT: TIM ANDERSSON