Hårdare straff ska minska hoten

Gravljus vid grinden utanför barnens förskola. Gratulationskort utan avsändare i  brevlådan hemma. Eller en enkel fråga från en patient, kund eller klient: ”Vet du vad jag heter i efternamn?”. 

Exemplen på hot mot enskilda i tjänsten är många. Från subtila budskap om att  någon har koll på ens familj och var man bor till uttalade hot om handgripligt våld. Och de blir vanligare, visar en utredning som lades fram till regeringen i januari: Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier (SOU 2024:1).

– Ingen som läst utredningen kan fortsätta sopa problemen under mattan. Det handlar inte om enskilda  individer eller enstaka fall. Det handlar om en förändring i hela vårt samhälle; om synen på hur man behandlar andra människor och vilken respekt man har för auktoriteter. Den förändringen påverkar våra medlemmar i  deras yrkesroller, säger Sophie Silverryd, förbundsjurist på SRAT och medlem i den referensgrupp som bistått utredarna. 

Hur hoten och våldet ser ut skiljer sig mellan verksamheter och yrkesroller. Särskilt utsatta är de vars  arbetsuppgifter innehåller myndighetsutövning och som fattar beslut som i hög grad påverkar de människor de
berör. Hit hör förstås myndigheter som ägnar sig åt brottsutredning och domar, men även de som beslutar om tillstånd, ersättningar och bidrag.

Utredningen handlar om hot i offentlig sektor, men problemen finns överallt understryker Sophie Silverryd.
– Bland våra medlemmar hittar man till exempel privatanställda optiker i butiker i stora gallerior och köpcenter,  där farliga situationer kan uppstå.

MÅNGA UTSATTA medlemmar jobbar inom vården. Barnmorskor är ett exempel, tandhygienister ett annat.  Sophie Silverryd berättar om en incident tidigare i år, där Folktandvården kallat ett litet barn som aldrig dök upp till undersökning. Påminnelser skickades ut och till slut en varning om att föräldrarna riskerade en orosanmälan till socialtjänsten – allt enligt gällande rutiner. Föräldrarna riktade då hat och hot mot tandhygienisten som undertecknat breven. Hen var inte svår att hitta eftersom folkbokföringsregistret är en offentlig handling.

Sophie Silverryd menar att det hos vissa arbetsgivare finns en aningslöshet som kan bli farlig: 
– Att låta en enskild anställd skriva under sådana här brev är direkt korkat. Många problem går att förebygga genom ett bra arbetsmiljöarbete och ett ordentligt skalskydd, alltså att arbetsplatsen är utrustad med lås och larm så att vem som helst inte kan komma in hur som helst. Inga anställda i utsatt position ska heller någonsin behöva arbeta ensamma.

»Många problem går att förebygga
genom ett bra arbetsmiljöarbete
och ett ordentligt skalskydd.«

Utredningen presenterar en rad förslag för att motverka hot och våld på arbetsplatser. De flesta är kopplade till brottsbalken och innebär sammanfattningsvis högre straff för fler brott. Även subtila hot täcks av utredningens
förslag, liksom starkare skydd mot trakasserier och otillbörlig påverkan. Brottet ”missfirmelse av tjänsteman”,  som avskaffades 1976, föreslås återinföras under rubriceringen ”förolämpning mot tjänsteman”.
– Förolämpningar mot anställda har blivit vanligare och grövre. Att göra det straffbart skulle innebära en  markering att det inte bara handlar om angrepp mot en enskild person, utan mot verksamheten i sig.  Tjänstemän i offentlig sektor har fått sina jobb till följd av demokratiska beslut. I förlängningen är ett hot mot dem ett hot mot demokratin, säger Sophie Silverryd.

INOM SPÅRTRAFIKEN är frågorna om hot och våld mot anställda ständigt aktuella. De som har direktkontakt  med resenärer, som förare, spärrvakter och trafikledare, är extra utsatta.

Nader Rostaminegad är huvudskyddsombud på MTR, som kör tunnelbanan i Stockholm, tillika medlem i Trafik och Järnvägs styrelse. Han konstaterar att när något allvarligt inträffat utlovas alltid omfattande åtgärder.
– Men sedan går några månader, någon chef i regionens trafikutskott byts ut och efter ett halvår har ingenting  förändrats. En spärrvakt kan fortfarande få vänta en timme på väktare efter att ha blivit hotad av en påtänd resenär. I många andra europeiska länder har man två väktare vid varje tunnelbanestation.

Nader Rostaminegad efterlyser inte bara fysiska verktyg för att motverka hot och våld mot anställda i  tunnelbanan, utan även utbildning.
– Dels måste förstås personal få lära sig hur man hanterar hotfulla situationer. Men även allmänheten måste  utbildas. Vi måste börja i skolorna, så att människor redan som barn förstår konsekvenserna av att hota och använda våld. 

TEXT: ANNE RALF HÅLLBUS