”Hoten kan vara väldigt allvarliga”

Robert Ehn har arbetat i Stockholms tunnelbana i 25 år. I hans arbetsuppgifter som inre och yttre trafikledare ingår allt från att övervaka att tågen går som de  ska till att hantera olyckor och andra akuta situationer. 

Tunnelbanan uppfattas av många som en riskfylld miljö, men ur Robert Ehns  perspektiv är problemen med hot och våld inte värre idag än när han började i  slutet av 1990-talet.
– Det har alltid funnits orosmoment i tunnelbanan, men jag kan inte säga att vi trafikledare är hårt drabbade. Pratar du däremot med stationspersonal eller förare får du nog ett annat svar. Påverkade personer som blir hotfulla eller våldsamma är tyvärr ett vanligt problem i tunnelbanan.

Även om incidenter där trafikledare är inblandade är få, är de ofta allvarliga. En trafikledare i yttre tjänst ska snabbt infinna sig när en stationsvärd eller förare larmar, och ofta är de på plats innan både polis och ambulanspersonal hunnit fram.

Robert Ehn har kollegor som utsatts för vapenhot och stenkastning när de kommit till en olycksplats. För ett  tiotal år sedan sågs det som en lösning att inte köra med blåljus och siren i vissa områden, men de direktiven gäller inte längre. I sådana situationer, som kan vara direkt livshotande, måste alla veta hur de ska agera. Här  finns mer att önska från arbetsgivaren vad gäller information och utbildning, anser Robert Ehn:
– I regel är trafikledare försiktiga när de kommer till en olycksplats, men det borde finnas tydligare instruktioner att invänta  ordningsvakter och polis innan vi går in i en hotfull situation.

Ett problem i tunnelbanan är att  incidenter inte rapporteras av den personal som utsatts – kanske av rädsla för repressalier.
- När jag pratar med skyddsombud för förare och stationspersonal framkommer att det kan finnas ett stort örkertal när det gäller hot och våld i tunnelbanan. Hos oss i  trafikledningen tror jag inte att det är ett så stort problem, men jag skulle vilja att samtliga incidenter registreras i vårt trafikhändelseregister, säger Robert Ehn.

När en anställd i tunnelbanan utsatts för  hot eller våld finns en checklista för vilket stöd hen ska få. I regel är det den närmaste gruppchefen som ska erbjuda samtal och andra åtgärder, som repetitionsutbildning, tillfällig schemaändring eller ändrade arbetsuppgifter. Den anställde erbjuds även att på eget initiativ kontakta en privat företagshälsovård som MTR har avtal med.

SAMMANFATTNINGSVIS tycker Robert Ehn att arbetsgivaren tar sitt ansvar för anställda som utsätts för hot och våld, även om det alltid finns saker som kan förbättras.

– På senare år har vi fått betydligt bättre resurser när det gäller ordningsvakter i tunnelbanan. Det är stor  skillnad mot för tio år sedan. Det som skulle kunna bli bättre är kamerautrustningen, det finns många dolda vinklar där det kan försiggå saker som inte syns.

Robert Ehn

• Gör: Trafikledare på MTR. Engagerad i Trafik och Järnvägs lokala styrelse, samt skyddsombud för tunnelbanans röda linje och MTR:s huvudkontor.
• Bor: Stockholm.
• Ålder: 56 år.

TEXT: ANNE RALF HÅLLBUS
FOTO: JOEL DANELL