Optikern som löser mysterier

En del personer får aldrig någon riktig hjälp med sina synbesvär. Optikerna letar brytningsfel och hittar inget. Ögonläkarna undersöker själva ögonen, och kan konstatera att de är friska.

– De får höra att allting är bra, men hur kan det vara det när de måste vila en vecka efter varje besök? De bollas runt mellan olika professioner och blir alltmer uppgivna, berättar optikern Kajsa Gode.

Har de tur kommer de till sist hit, till hennes mottagning. Kajsa Gode är nämligen
specialiserad på synproblem efter hjärnskada och postcovid. En dag i veckan är hon på Hjärnskaderehabilitering på Danderyds sjukhus, men i övrigt finns hon här på optikerföretaget i centrala Stockholm. Hennes kontor ligger mittemot själva
butiken på Drottninggatan, i en vindsvåning med snedtak.

– Hjärnskadade personer och postcovidpatienter kan ha synfältsbortfall eller dubbelseende, men också mer diffusa besvär: ont i ögonen, ljuskänslighet, huvudvärk, trötta och irriterade ögon. Väldigt många lider av visuell yrsel, vilket innebär att de inte kan befinna sig i röriga miljöer, skrolla på mobilen eller kanske ens se ett tv-program, berättar hon.

I jämförelse med ”vanliga” optiker, som främst hanterar synfel, är Kajsa Godes professionella palett större. Hon undersöker också patienternas synfunktion, och kontakten mellan ögon och hjärna. Hur funkar ögonmotoriken? Hur bra kan de följa med blicken, och hur samarbetar ögonen?

Efter undersökningen ordinerar hon hjälpmedel, som avskärmande bågar eller färgade glasögon (för att ta bort specifika våglängder). Sedan är det synträning som gäller.

– Det finns till exempel bilder med två katter på långt håll, som man ska få ihop till en bild, och för att träna synfunktionen på nära håll använder jag tre kulor på ett snöre, som heter ”brock string”. Det handlar alltså inte om flådiga maskiner eller så, utan om väldigt basal utrustning. När jag testar synfältet gör jag det med en pinne med en röd kula på.

VAD SKILJER KAJSA GODES jobb från en mer traditionell optikers? Hennes kunder är mer intressanta, konstaterar hon.

– Våra möten kräver mycket arbete för min hjärna också! En vanlig kund som ska köpa glasögon – det är ofta väldigt enkelt. Anamnesen tar kanske fem minuter. Man konstaterar en liten förändring i synen, kunden köper en ny båge, och så är det klart.

Med de hjärnskadade personerna är situationen annorlunda. Anamnesen tar lång tid, eftersom det ofta finns en större berättelse och Kajsa Gode vill ha så mycket information som möjligt.

– Ibland pratar de jättemycket. Andra orkar knappt säga någonting alls. För många är det väldigt ansträngande att komma hit. Vissa har dessutom afasi eller talsvårigheter, och där gäller det för mig att avgöra om det som sägs är rätt eller inte. 

Hon berättar om en patient som verkligen behövde glasögon. Problemet var att hon vid första mötet bara kunde säga ja och nej. Och vad värre var: Hon kunde inte tolka bokstäver eller siffror.

– Är man optiker förstår man vilka problem det innebär! Om man tar fram en syntavla med bokstäver låste det sig helt för henne. Så då får man tänka i andra banor, och arbeta med symboler i stället.

Jobbet kräver med andra ord social fingertoppskänsla och en förmåga att lyssna.

– Man får inte vara så hetsig som jag är nu! Man ska tala långsamt och vara stillsam.

Det är också viktigt med fokus och snabba analyser, säger hon. Hjärntrötthet är vanligt och många kunder har ett begränsat fönster av energi. Det kan i praktiken betyda att Kajsa Gode bara hinner göra några få mätningar, och därför snabbt måste urskilja och prioritera de för situationen mest relevanta.

– Helt plötsligt kan personen ta slut. Har man otur har man då bara gjort synundersökning på det ena ögat men inte på det andra, vilket betyder att man inte vet om man kan lita på sitt resultat.

BLIR KAJSA GODE själv slut av jobbet? Visst kräver arbetet med de hjärnskadade patienterna mer än traditionella optikeruppgifter. Om somliga kollegor tar emot 14–15 kunder om dagen, begränsar hon sig till en handfull.

»I varje undersökning går jag all in en timme. Sedan
är det nästa människoöde all in, och så nästa.«

– I varje undersökning går jag all in en timme. Sedan är det nästa människoöde
all in, och så nästa. Man vill ge allt till varje patient, men man orkar inte med hur mycket som helst.

Samtidigt är hennes insatser ovanligt belönande. Den hjälp hon kan erbjuda väger
tungt, och tacksamheten hon får tillbaka är ofta stor.

– Kunder och patienter blir väldigt glada, ibland innan vi ens har fått något resultat. För en person som blivit runtbollad utan att möta någon förståelse
kan det vara viktigt bara att bli bekräftad och att få höra att det finns hjälp att få.

Hon berättar om en person som hon har haft en långvarig kontakt med. Kvinnan som det handlar om hade haft en hjärnskakning för 18 år sedan, och led fortfarande av både intryckskänslighet och problem med ögonens samarbete. Hon kunde inte köra bil, åka skidor eller spela tv-spel, och blev ofta väldigt trött i röriga miljöer.

Nu, nästan två decennier efter olyckan, satte de igång med synövningar, och redan efter tre månader var förbättringarna tydliga.

– Hon kunde spela tv-spel med sina barn och hade gått på Paradox museum i Stockholm, med en massa konstiga bilder och så. Hon hade till och med bokat in en skidresa, som sedan fungerade hur bra som helst.

Stockholm, med en massa konstiga bilder och så. Hon hade till och med bokat in en skidresa, som sedan fungerade hur bra som helst.

De som lider av de allvarligaste problemen brukar vara postcovidpatienterna.
Det är de som sitter och blundar under samtalen, berättar hon. Samtidigt möter de inte sällan misstro inom sjukvården.

– De har ofta redan varit på postcovidmottagning eller hos någon läkare och talat om sina synbesvär, men inte blivit tagna på allvar någonstans. Hjärnskador som inte syns på en hjärnröntgen är nog generellt ifrågasatta.

HUR HAMNADE Kajsa Gode på det här för optiker lite ovanliga spåret? Vägen stakades ut redan under utbildningen. En av hennes lärare, som är forskare och optiker i vården, frågade om hon ville ta över några av hans alltför många postcovidpatienter.

»Jag kan inte tänka mig att vara
utan alla möten med kunder.«

När hon senare skulle skriva sin magisteruppsats inriktade hon sig på samma
patientgrupp. Mer specifikt undersökte hon om personer som har problem med läsning kan bli hjälpta av färgade överlägg på text. Just nu försöker hon och hennes tidigare lärare att få uppsatsen publicerad som vetenskaplig artikel.

Har Kajsa Gode övervägt att byta riktning, och gå en rent akademisk väg? Nej, att
tillbringa arbetsdagarna framför datorn är inte hennes grej.

– Jag gillar optikerbutikskonceptet väldigt mycket och vill inte ge upp den biten. Visst är det intressant med forskning, och jag kanske kan ägna mig åt det parallellt, men jag kan inte tänka mig att vara utan alla möten med kunder.

TEXT: TIM ANDERSSON FOTO: VIKTOR GÅRDSÄTER