Nytt säkerhetsläge påverkar arbetsmarknaden

Nyligen kom en statlig utredning som berör arbetsrätt i krigstid. Det är första gången på över 40 år som frågan utretts på uppdrag av regeringen. 
– Det visar vilken orolig tid vi har framför oss. De tidigare avtal som finns är  framtagna för en annan tid. Många av dem härstammar från kalla kriget, säger Mats Eriksson, som i sin roll som förhandlingschef på SRAT håller koll på vilka arbetsrättsliga konsekvenser en uppkommen kris kan få. 

Rysslands anfall på Ukraina för två år sedan blev ett bryskt uppvaknande efter  decennier av nedrustning av totalförsvaret. 60 statliga myndigheter fick uppdraget att bli beredskapsmyndigheter med särskild betydelse för samhällets civila beredskap.
De lite yrvakna förberedelserna handlar inte bara om risken för krig, utan även kriser orsakade av till exempel en pandemi eller naturkatastrof.
– Också den typen av kris kräver mycket av samhällets resurser, men här ligger vi längre fram. Vi har lärt oss en del av skogsbränderna 2018 och covid-19-pandemin 2020, säger Mats Eriksson.

En relativt stor grupp av SRAT:s medlemmar finns på försvarsnära myndigheter och är direkt berörda av det ändrade säkerhetsläget.
– De jobbar redan utifrån en annan verklighet. Idag är det inte troligt att Sverige skulle hamna i en krigssituation, men det finns en hotbild. Och med ett  medlemskap i Nato blir vi direkt involverade i krigssituationer, även om de utspelar sig en bit bort från Sverige, säger Mats Eriksson.

SÄKERHETSKLASSNING ÄR en fråga som kan få allt större betydelse för  arbetsmarknaden. Lagstiftningen är under förändring och fler jobb blir  äkerhetsklassade, vilket påverkar såväl anställda som arbetssökande.

– Tidigare var säkerhetsklassning av personal på statliga myndigheter relativt ovanligt, men så är det inte längre. Många samhällsviktiga verksamheter berörs: vatten och avlopp, flyget, spårtrafiken och sjöfarten för att nämna några. Det här håller faktiskt på att bli ett stort problem. Inte säkerhetsklassningen i sig, men konsekvenserna för dem som inte klarar en klassning. Det kan handla om att man kommer från fel land eller att man har anhöriga med ett kriminellt förflutet, som  gör att man måste omplaceras eller i värsta fall blir av med jobbet, säger Mats  Eriksson och fortsätter:
– Det gör det också svårare att hitta och anställa personal. Många är oroliga för
kompetensförsörjningen framåt. Om arbetssökande måste vara beredda på att hela deras familjer prövas, kan det bli svårt att rekrytera.

SRAT:S ORDFÖRANDE Magnus Nordström funderar också över hur arbetskraften ska fördelas i händelse av kris eller krig. Han konstaterar att från en dag till en  annan kan efterfrågan på viss kompetens bli långt högre än tillgången.

– Vissa uppgifter i samhället blir otroligt kritiska och det kommer snabbt att  uppstå brist på personal där. Vilka det handlar om går inte helt att förutsäga, det beror på vilken typ av kris vi står inför. Andra kommer ha mycket lite att göra och jag kan tänka mig att det kan bli aktuellt att myndigheter och andra verksamheter kommer att låna personal av varandra.

Lärdomar finns att dra från pandemin, säger Magnus Nordström, då i princip samtliga yrkesgrupper inom vården fick ställa om och arbeta mer och ofta även med andra uppgifter än innan.
– Även om omställningen gick ganska snabbt tog det tid innan det blev någorlunda jämvikt mellan behov och resurser. För att snabbare hantera motsvarande krisläge i framtiden måste vi nog tänka lite mindre kostnadseffektivt och specialiserat. Det måste finnas utrymme för kompetens som bara kommer till användning i krissituationer. Precis som med värnplikten behöver vi planera, utbilda och öva oss i uppgifter som bara behövs i kris – förmågor som vi hoppas
att vi aldrig ska behöva använda oss av.

Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en viss sak under normala
omständigheter ska hantera detta även i ett krisläge. Men i en större kris krävs en större överblick, menar Magnus Nordström. Olika kompetenser och verksamheter måste vara förberedda på att samverka, ingen klarar allt själv.
– I en sådan situation krävs ledarskap på hög nivå, som förtydligar vad som ska
uppnås och har perspektiv att se och lösa problem. Att lösa uppgiften måste gå
före administrativa gränser och finansiering. Det får inte fastna i frågan om vem som ska betala räkningen. Idag är ryggradsreflexen ofta att invänta central  finansiering i stället för att genast börja jobba på. Det är en risk om alla är så hårt styrda ekonomiskt att ingen på förhand vågar lägga ut för notan när något
allvarligt inträffar. 

TEXT: ANNE RALF HÅLLBUS