Så slår konjunkturen mot SRAT:s medlemmar

LÅGKONJUNKTUREN HAR EN allt större påverkan på arbetslösheten som har ökat sedan förra sommaren. Hittills har den slagit hårdast mot vissa grupper på  Arbetsmarknaden som ofta är konjunkturkänsliga. Den myndighet som ska hantera insatser för arbetslösa – Arbetsförmedlingen - märker av den kraftiga ökningen av nyinskrivna arbetslösa. Många anställda på Arbetsförmedlingen är medlemmar i SRAT Arbetsmarknad, en medlemsförening
för statligt anställda på arbetsmarknadsområdet.

– Vi får ta emot nyinskrivningar och göra en bedömning av dem. Har man en god möjlighet att få jobb får man  kämpa på på egen hand. Har man det lite svårare får man själv välja en utförare för hjälp med så kallad rustning och matchning. Vi arbetar alltså inte själva med att hjälpa de nyinskrivna – de får hjälp av externa aktörer, säger Anders Jansson, arbetsförmedlare och ordförande för SRAT Arbetsmarknad. Det som händer när fler blir  arbetslösa är att det blir ännu tuffare för de som har större problem med att få ett arbete. 

Ungdomsarbetslösheten stiger och de som är långtidsarbetslösa får längre till en anställning. Det är främst med den senare gruppen som de anställda på Arbetsförmedlingen jobbar.

– Det kan handla om personer som varit sjukskrivna länge, som har fel kompetenser, som har sociala problem
eller psykiatriska diagnoser. De kan behöva väldigt mycket stöd vilket de också får. Men konkurrensen om de jobb som finns ökar i lågkonjunktur och då blir det ännu svårare för dem.

Att arbetslösheten ökar märks väldigt tydligt hos en annan av SRAT-föreningarna, den för anställda på  Akademikernas a-kassa. Det är Sveriges största a-kassa med 775 000 medlemmar. 

– Det tydligaste tecknet är att många medlemmar är oroliga och hör av sig till oss med frågor innan de faktiskt blir arbetslösa. När det börjar pratas varsel ringer de oss för att kolla vad de har för skydd om de förlorar sitt
arbete, säger Beatrice Ammer-Hök, servicehandläggare på Akademikernas a-kassa och ordförande för  personalföreningen.

»Medlemmar är oroliga och hör av sig till oss
med frågor innan de faktiskt blir arbetslösa.«

Men det är också ett ökat inflöde av ansökningar från a-kassemedlemmar som blivit arbetslösa.
– Arkitekterna är en medlemsgrupp som har drabbats hårt. Det kommer en hel del frågor om hyvling och  omorganisation som båda är ett sätt för arbetsgivarna att kunna minska personalstyrkan.

ATT VARA HANDLÄGGARE på en a-kassa innebär att man hela tiden är i kontakt med människor som står  inför eller befinner sig i en krissituation. 
– De behöver få förklarat för sig vad som gäller och om de kan få ersättning. Även om vi inte kan ge något löfte på telefon vill vi kunna ge någon typ av bedömning eller uppskattning.

Att det blir fler svåra samtal när  arbetslösheten stiger påverkar handläggarnas arbetsvardag i ganska stor utsträckning. Men att ta emot samtal och hantera ansökningar är kärnan i uppdraget och självklart högprioriterat.

– Vi jobbar för högtryck i lågkonjunktur, men det känns ändå mycket lugnare än förra året då vi hade ett besvärligt systembyte. Nu är vi väl förberedda och vi har aldrig varit så många handläggare som vi är i dag.  Känslan i lågkonjunktur är att vi verkligen kan göra nytta för medlemmarna, säger Beatrice Ammer-Hök.

EN AV DE YRKESGRUPPER inom SRAT som känner av konjunkturnedgången är logopeder inom kommuner.  Dessa arbetar ofta inom elevhälsan på skolor och har under en längre tid blivit ett allt vanligare inslag. Problemet för logopederna inom skolan är att de inte är lagstadgade. Det innebär att de är möjliga att ta bort när resurserna minskar.

– Det är väldigt frustrerande att kommunerna gör så här. Vi har byggt upp detta under 20 år och nu ser vi att  det raseras i vissa kommuner, säger Kerstin Wiström ordförande för Logopedförbundet.

De flesta logopeder arbetar annars inom sjukvården med regionerna som sina arbetsgivare. Där finns  fortfarande ett stort behov av logopeder som på många håll är ett bristyrke. Det som blir alltmer kännbart för
anställda inom vården är dock besparingskraven.

– All kompetensutveckling som kostar pengar är stoppad i flera regioner. Det är mycket oroväckande och inte en hållbar personalpolitik, säger Kerstin Wiström. 

TEXT: PER CORNELL