”Jag välkomnar isen och kylan”

"Där kommer Silva.” Mikael Martling pekar på det digitala sjökortet inne i lotsbåten, den röda pricken närmar sig punkten ute på havet där lotsningen ska starta. Snart ska han borda ett främmande skepp och ta över rodret hos en främmande besättning.

– Man vet aldrig vem man träffar, och det är också tjusningen med det här jobbet. Nya båtar och nya besättningar varje dag, det skapar en variation i arbetet då själva lotsningen alltid går till samma hamnar.

MIKAEL MARTLING LOTSAR båtar som ska in i hamnar i Piteå och Skellefteå. Just i dag ska de in i Pitsundet, en smal farled med små marginaler för felnavigering. Blåser det blir det ännu trixigare – för att inte tala om när havet fryser till is.

– Vädret kan förändra spelplanen helt och hållet, och är helt avgörande för ens taktik och planering när man ska ta båtarna i hamn. Har isen lagt sig måste vi ta svävare eller hydrokopter till bordningsplatsen där fartyget väntar – sedan kan det behövas isbrytare.

För besättningarna på många av fartygen som behöver lotsning är isen exotisk. Ofta skrämmande. Större delen av lotsningen går då ut på att lugna kaptenen och besättningen, berättar Mikael Martling.

De är ofta väldigt oroliga för hur det ska gå. Många har fått för sig att man absolut inte får backa båtarna i isen, för då kommer propellrarna att gå sönder på en gång, vilket inte stämmer. Då får jag lägga mycket tid på att övertyga kaptenen att jag kommer att backa den här båten snart för att kunna ta oss till och från kaj.

Förutom den terapeutiska rollen och svårnavigerade sund kommer jobbet med mycket väntan. Inte sällan i blåst och kyla ute på havsisen.

– Är det för tjock is kan fartyget som ska lotsas i hamn inte ta sig fram utan isbrytare, och det händer att de är långt borta. Då blir det en rejäl väntan. Ibland kör fartygen fast i isen, och då vet man att det kan ta några timmar innan de får hjälp att komma loss. Då står man där på isen och det är jättekallt, och det finns ingenstans att gå in.

Har du varit med om någon farlig situation?

– En gång gick ett av repen till lotslejdaren, en slags repstege, av när jag stod på den på väg upp mot fartyget. Det var tur att jag var så nära att jag kunde hoppa av just innan det andra repet gick av. Jag var bara en halvmeter ovanför lotsbåten, men det hade kunnat vara åtta meter.

– Sedan att vistas på isen, det finns ju risker med det också även om isen ofta är tjock inomskärs så här års. 

Ändå älskar han sitt jobb även på vintern. Kontrasterna mellan årstiderna uppe i norr lägger till ytterligare en dimension till lotsyrket, säger han.

– Jag välkomnar isen och kylan, det skapar en rolig variation i jobbet. Det känns nytt och kul varje gång man får lämna lotsbåten och i stället ta svävaren – en mäktig känsla att sväva fram över isarna.

Lotsbåten står nu kloss med det portugisiska fraktfartyget Silva och det är dags för Mikael Martling att klättra upp, ta över rodret och köra in i hamn. Vilka som väntar på båten återstår att se. Och repstegen? Den höll denna gång.

TEXT: Therese Johansson FOTO: Johanna Fond