Kerstin Wiström: Reflektioner från Almedalsveckan

Politik(er)veckan

Man skulle kunna titta på varje års program för Almedalen och tänka att det är en spegling av vad som pågår inom svensk politik. Det är delvis sant. Men bakom varje panelsamtal, varje föreläsning och träffpunkt så står en organisation eller ett företag, som oftast har en specifik agenda. Ett år kanske ett företag vill slå ett slag för sina program för läsinlärning. Då dyker det upp programpunkter med tema digitala lösningar i skolan. Det kan vara en spegling av en större pågående diskussion i samhället, men inte nödvändigtvis. Med det sagt så finns det intressanta spaningar att göra utifrån årets Almedalsvecka.

AI hett ämne

Det stora temat i år får man nog säga var AI, och arrangörerna domineras så klart av techföretag, men även regioner driver frågan. Det är många som är intresserade av att ligga i framkant vad gäller utvecklingen och användningen av digitala verktyg för att effektivisera processer i skolan, i hemsjukvården och i sjukvården i stort. Ett vårdföretag berättar att de redan använder AI i produktion och har minskat den administrativa belastningen med 35 %. Användningen problematiseras inte riktigt, men det finns en generell konsensus om att det måste användas där det är etiskt och ekonomiskt försvarbart. AI kommer att vara en del i omställningen av vården för att hantera ett ökande vårdbehov, men med det sagt är jag tacksam för att sjukvården i Sverige är så hårt reglerad som den är.

Elevhälsa

Elevhälsan fortsätter att debatteras, där den pågående utredningen En förbättrad elevhälsas direktiv på många sätt styr fokuset. I år diskuterades elevhälsans roll i relation till psykisk ohälsa och skolfrånvaro.

Statlig vård?

Förstatligandet av vården var ett hett ämne, och många röster talade för ett delvis förstatligande, där staten går in och hanterar mycket av de strukturella, övergripande frågorna och låter regionerna behålla makten över den lokala organisationen. En av de övergripande frågorna kan komma att bli ett gemensamt digitalt system för patientdata, vilket bör gagna både klinik och forskning, men kanske framför allt den enskilda patienten.

God och nära vård

Omställningen till en god och nära vård diskuteras varje år, men i år kunde man notera en större frustration än tidigare. I stället för att lyfta vikten av omställningen så var fokus nu på varför vi inte har kommit längre. Om samtliga regioner gör en plan för att säkerställa att en allmänläkare inte har fler än 1100 patienter (vilket är Socialstyrelsens rekommendation), hur skulle det påverka sjukvården i stort? Hur skulle det påverka logopeder i förlängningen? Det är långt ifrån den enda förändringen som behöver ske. Region- och kommunpolitiker har en tendens att peka på varandra, och samtliga pekar på regeringen, alla pekar på resursbristen och många menar att stora förändringar tar tid. Frågan är hur långsam en process får vara innan den avstannar helt.

Logopedförbundet på Almedalen

Vad gjorde vi i Logopedförbundet i år då? Jo vi hade en av de mest sociala Almedalsveckorna hittills. Vi var medarrangörer i ett panelsamtal om behovet av reglering av specialisttitlar för andra yrken än läkare och sjuksköterskor, men utöver det har vi gjort bedömningen att det som ger högst medlemsnytta är när vi fyller vår vecka med möten. Och det gjorde vi med besked i år! Allt vi gjorde finns dokumenterat under höjdpunkten ”Almedalen 2024” på vårt Instagramkonto, men vi träffade bland annat Dyslexiförbundet, Funktionsrätt Sverige, SPF Seniorerna och DHB. Flera har vi regelbunden kontakt med, andra är nya, men gemensamt för alla möten var att de var väldigt trevliga och konstruktiva.

Utöver inbokade möten såg vi till att haffa politiker och representanter i samband med seminarier och mingel, och det kan verka trivialt men det påverkar vår synlighet och medvetenheten om oss. En anonym organisation är intetsägande, men en trevlig person i logoped-T-shirt som man skrattat med vid kaffetermosen är en kontakt. Nu är det upp till oss att se till att alla goda idéer och planer också blir verklighet, men det bådar gott för framtiden.

Vi fick ju dessutom äran att fika tillsammans med några av Gotlands eminenta logopeder! Lokalföreningen på ön är den första som startades när vi gick över till SRAT, men den ligger nu vilande sen några år tillbaka. Vi tolkade de logopeder vi träffade som att det finns ett behov av ett gemensamt sammanhang, både för sammanhållningen och påverkansarbete, och vi hoppas att en ny lokalförening snart kan se dagens ljus!

Vår sista kväll slutade ”jobbet” klockan nio och då dagen hade varit stekande het bestämde vi oss för att avsluta med ett kvällsdopp. Vi sjönk ner i det ljumma och stilla vattnet, beundrade solnedgången och hörde dunkandet från någon fest i fjärran. Vi konstaterade att vi hade lyckats rätt bra med vår ansats för veckan och kunde åka hem nöjda, men att vi önskade att vi hade lagt några semesterdagar i anslutning till resan för att hinna njuta lite mer av Gotland.

Tack Almedalsveckan för detta år, vi ses igen!

Kerstin Wiström, ordförande Logopedförbundet